Jag har läst alla Camilla Läckbergs deckare och jag brukar tycka att de är underhållande och bra. De sista två tyckte jag dessvärre saknade något, eller fick en känsla av att de hastats fram.
Hennes senaste, "Änglamakerskan", är dock riktigt bra. Nu har jag inte läst en utan valade att lyssna på den via Storytel, en tjänst jag använder för att hinna med mer läsande. Jag har förstått att många stör sig på de kursiva styckena i Läckbergs böcker. Det brukar jag inte göra utan jag tycker snarare att det är de bitarna från dåtid som ger historierna en annan vinkel som tilltalar mig. Att lyssna på en bok gör att jag inte sett de kursiva styckena men jag förstod vilka de var och även denna gång väckte de bitarna nyfikenheten till att få veta mer om vad det var som hände.
I Änglamakerskan kommer Ebba tillbaka till sitt barndomhem som hon inte besökt sedan hon vid 1-års ålder lämnades kvar där när resten av hennes familj försvann. Ebba kommer dit tillsammans med sin man och medan de börjar renovera huset börjar saker hända som får både polisen och (givetvis) Erika att nysta efter samband mellan dåtid och nutid.
Nu ser jag fram emot Läckbergs nästa bok, och om jag minns rätt har jag hört att hon nu ska skriva en bok med större mellanrum än tidigare. Låter bra.
