Nej, jag håller inte på att bli galen, jag vet att det inte går att samla tankar i stenar hur praktiskt det än vore.
Detta att skriva, att formulera och låta tankarna komma ut och bli läsbara, det är lika skrämmande varje gång jag försöker.
I snart tre år har jag lagt ut ett foto per dag i en blogg. Ibland bara en titel till fotot, ibland ett par rader.
Längtan efter att skriva mer igen har vaknat och för den sakens skull har jag väckt min gamla Andasin till liv igen.
Vart det leder vet jag inte. Behöver inte veta. Inte nu. Ännu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar