söndag 28 februari 2010

Viktoria Myrén, I en familj finns inga fiender

Som recensionsex från Ordfront damp den här boken ner som en glad överraskning i slutet av januari. Det är författarens debutroman och eftersom jag tycker mycket om att läsa just debuter blev jag extra nyfiken.
Kastade mig inte över den men när jag började läsa i den var jag ganska snart fångad av dels språket som talar väldigt direkt till mig, dels miljöerna. Jag känner igen mig. Inte i huvudpersonens liv men i den miljön hon befinner sig. Det är som att jag varit där.

Boken handlar om Marie, gift tvåbarnsmamma, som behöver komma ifrån vardagen och därmed familjen en tid. Säkert väldigt tabubelagt, en mamma som åker ifrån sina barn. Det är inget lätt steg att ta för henne och hennes längtan efter barnen blandas med en inte minst sagt komplicerad relation med hennes mamma som dyker upp där hon är för att vila upp. Till detta kommer att en, för Marie, okänd kvinna dyker upp. De utvecklar en vänskap och ett nästintill outtalat förhållande vilken inte förenklar Maries försök att reda ut hur hon vill ha det med sitt liv.

En annorlunda bok om relationer, kärlek och möten.

Rekommenderar den varmt, kanske mycket för miljöigenkännandet men även för språket som tilltalar mig. Jag kommer att hålla utkik efter Viktoria Myréns nästa bok...


Recensionsex från förlaget.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar