Perspektiv

Så har helgen passerat och det har varit mycket funderingar och vandringar i hjärnan. Om unga och gamla om varför och hur.
Skapandet i helgen vart fotograferandet i fredags morse! Att jag är glad för den promenaden lär kännas länge!

Fotosidan.se

Eftersom hemsidan bråkar med mig vad gäller fotografier lägger jag nu upp dessa på fotosidan.se istället, klicka här så kommer du till min sida där.

Nu har jag inte testat att lägga upp nya foton av målningar där på ett tag, får ta en tur till Snäckan och göra detta tror jag bestämt.

Morgonstund har guld.....

Ledig fredag vilket idag innebar att jag gick upp tidigare än när jag går upp för att jobba. Hopp och studs (nästan) och så var jag iväg med kameran över axeln. Termometern visade på 1 plusgrad vilket kändes lovande för det jag ville uppleva. Det blev mer promenad än igår eftersom tiden är min vän idag. Att gå bland morgonljuset genom skogsdungar är som att flyta fram. Att vara med och vara ett med.
Samhörighet.
Det är rogivande, glädjande, upplyftande.
Det är att vara.
Samtidigt är det alla bilder som far emot mig och då tänker jag inte främst på dem som jag fångar med kameran utan mer på de bilder som långsamt lägger sig till ro inom mig, börjar formas och som jag vet kommer ut på andra sätt en annan dag, en annan tid.
Det blir målningar, det blir ord.
Det lever inom mig och jag är levande. Sann.
Sant är också att jag nästan vände innan jag kom fram till tjärnen idag för det blev nästan samma tid som igår och jag tänkte att de dimbilderna har jag redan. Jag fick så mycket annat idag. Inte minst fågelsång. En hel orkester av fåglar följde min vandring och alla sinnen var lika vakna.
När jag ändå kom fram till strandkanten såg jag att även om tiden var den samma, var ljuset ett helt annat.

Orkar jag gå upp tre en annan dag? För att få ytterligare ett annat ljusskifte?
Mmm... hoppas går ju.

Morgondimma över vatten...

Det finns få saker som slår morgondimma över vatten. Det är så vackert så jag tappar andan och blir alldeles uppspelt! Det är trollskt och drömskt, för tankarna till Avalon och jag kan inte se mig mätt. Nu hade jag bråttom men är ändå lycklig över att jag tog mig tiden att stanna till och ta några fotografier. Imorgon kommer klockan att ringa vansinnigt tidigt för jag vill ha mera bilder, jag vill spinna på det här!

Det gröna som lockar varje år...

De senaste åren har jag varje år velat fånga grönskan. Naturen när den vaknar efter vintervila är något av det vackraste, starkaste jag vet. Jag drömmer om att fylla penslarna med gröna nyanser och måla. Stora målningar och små.
Sen blir det höst. Ungefär så. Och de gröna målningsförsöken jag gjort har inte alls stämt med min inre bild av hur bilderna ska bli. Det finns ingen konstnär som är så förfinad som naturen själv...
Nå, jag har inte gett upp ännu och en väg är att ta kameran i högsta hugg och fotografera och titta och måla vidare och använda fotografierna som de är.

Här är på väg till Härlanda Tjärn och jag får känslan av att det ska komma stora flodbåtar glidandes tyst på vattnet...

Bara VANN spa

Skrivarkalendern och skrivpuffar. Jag puffade på bra de första dagarna i januari. Fast besluten att jag skulle skrivpuffa varje dag det här året. Sen kommer det annat emellan, som jobbet och livet. Har jag för många trådar? Eller för få? För lite självdisciplin? Säkert är att jag bär på det där arvet.... det där som, så fort (nästan) det kommer beröm så drar jag mig undan och räds det som kanske blir bra. I synnerhet när det gäller skrift. Mitt självförtroende gällande bilder är så otroligt mycket starkare, när det kommer till de skrivna orden känns arvet så nära, så nära. Jag talar i gåtor, (inte tungor), men just nu är det viktiga att jag själv kommer igång. Läser du och undrar - fråga! Jag svarar om det känns riktigt.
Just anmäld till en skrivarkurs på distans, online. Förväntningar? Ja, massor! Förhoppning: mest att det lossnar, att jag vågar och att det ena kreativa ger det andra.
Ord och bild gick alltid hand i hand för mig förr. Då - som det känns för tio år sedan - och jag hickar till och inser att det är mer tjugo och lite till än tio...

Bröllopshelgen spenderade vi på spa och nu gör jag reklam för jag tycker att alla ska åka dit - det var så fantastikt, fantastiskt! Bara VANN spa - titta in och inspireras till att åka iväg för njutning. Det är ett ställe där personalen tar hand om dig från den stund dina vänner helt dig ovetandes åker dit kvällen innan för att reka... ;) Eller när du sedan själv checkar in. Proffsig personal ända från receptionen, till spaavdelningen, till restauranten. Maten är värd ett helt eget kapitel och vinerna därtill.

Trivs helt enkelt

Finns inte så mycket mer att säga just nu, än att jag trivs.
Jag ska skriva om "Lilla Stjärna" och jag ska läsa klart "Drömfabriken".

Bröllopshelgen...

...var helt obeskrivligt underbar! Kärlek är lycka!

Med tusen fjärilar i magen...

Det sista är inhandlat, kläderna är strukna och väskorna snart packade. Imorgon bär det av och fjärilarna är så många i min mage att jag inte kan räkna dem. Det bubblar inom och ett annat bubbel ligger på kylning.
Om jag inte förut visste hur lycka och kärlek stavades vet jag det med besked nu!

Lek-med-bild

Inga ord passar för alla känslor som rusar inom mig dessa dagar.
Återkommer.

Viskningar

Mmmmm låt mig se, vad kan jag säga mer än att det är lördag, jag ska leta upp lite rödvin och må bra över den lyx och lycka jag lever i.

Den som vakar

Den här lille gynnaren sågs övervaka återvinningscentralen i helgen som var.
Haha... helgen som var säger jag som om det var söndag igår. Idag är det onsdag resten ger sig självt. Jag ska inte dra det där om tiden igen men var det inte januari nyss och nu är det maj?
Vaknandet ger en låsning och vardag suddar så mycket.