Ledig fredag vilket idag innebar att jag gick upp tidigare än när jag går upp för att jobba. Hopp och studs (nästan) och så var jag iväg med kameran över axeln. Termometern visade på 1 plusgrad vilket kändes lovande för det jag ville uppleva. Det blev mer promenad än igår eftersom tiden är min vän idag. Att gå bland morgonljuset genom skogsdungar är som att flyta fram. Att vara med och vara ett med.Samhörighet.
Det är rogivande, glädjande, upplyftande.
Det är att vara.
Samtidigt är det alla bilder som far emot mig och då tänker jag inte främst på dem som jag fångar med kameran utan mer på de bilder som långsamt lägger sig till ro inom mig, börjar formas och som jag vet kommer ut på andra sätt en annan dag, en annan tid.
Det blir målningar, det blir ord.
Det lever inom mig och jag är levande. Sann.
Sant är också att jag nästan vände innan jag kom fram till tjärnen idag för det blev nästan samma tid som igår och jag tänkte att de dimbilderna har jag redan. Jag fick så mycket annat idag. Inte minst fågelsång. En hel orkester av fåglar följde min vandring och alla sinnen var lika vakna.
När jag ändå kom fram till strandkanten såg jag att även om tiden var den samma, var ljuset ett helt annat.
Orkar jag gå upp tre en annan dag? För att få ytterligare ett annat ljusskifte?
Mmm... hoppas går ju.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar