Idag, när jag fick med mig kameran, tänkte att det kanske går att ta någon morgonhimmelbild, så är dimman tjock...nåja..
Första tramptagen på spinningcykeln igår gav en wowkänsla med leende. Äntligen! Klart jag ska träna nu!
Sen visade det sig att instruktören var en inhoppare som bestämt att göra passet tyngre än vad som var tänkt så första halvan av passet tänkte jag "din jäkel, din jäkel". Sen tänkte jag på hur jag skulle beskriva träningspasset. Sen försvann alla tankar och jag trampade, bet ihop, kämpade med vänstra vristen som gjorde ont. Svor över vristen eftersom det kändes som att det är på gång med onda benhinnor igen. Svor över att jag inte rört mig. Insåg att jag inte får vara utan träning så många veckor igen.
Sen orkade jag inte tänka. Backarna var långa.
Efteråt: Glädje. Jag klarade passet, och tillfredsställelsen över att vara klar efter 45 min spinning är otroligt skön!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar