Sirapssteg

Hur kan tiden gå så fort när det känns som jag går i sirap? Dagarna segar sig fram och ändå är det snart slut på ännu ett år vilket ger en känsla av att tiden rusar fram. Jag hinner inte med. Ledsen, men jag förstår inte det.

Idag är det fredag och det inger en viss känsla av befrielse. I varje fall i morse när klockan ringde halv fem och den första tanken var ÄNTLIGEN!
Frågan är om jag hinner blinka innan ännu en helg blivit måndag igen?

Vad blir det i helgen då? Killarna såklart. Mat ska lagas och handboll ska tränas. Kanske matchas med nånstans? Eller inte. Jag måste måste åka till pappanmin. Gamla gubben som snart är en skugga av sitt forna jag.
Den kreativa. Han som alltid bar minst en kamera och som fotograferade och såg bilder och berättade och var gallerist och fotograf... Vart tog han vägen?

Viskar: Får berätta om pappa en annan dag. Kan inte stå här och bli gråtmild.

Mer i helgen får bli photoshop och skriva och hitta fotografier att jobba med. Kanske, kanske, kanske gå till Snäckan. Efter gå-till-Snäckan-i-sirap-fiaskot häromdagen kan jag inte ens lova mig själv att det blir av.

Och läsa. Styggelsen. Tror jag.




Viskar: Flyga till Silithus och fortsätta öka rep med Cenarion Cirkle...